Längsta projektet hittills....

Denna kjol och kavaj tog mig tre år att få färdig. Här kommer förklaringen till varför...

Jag var helt eld och lågor när jag beställde tyget och mönstret för det här var verkligen min stil (trots det gammelrosa manchestertyget). Jag köpte dels vanlig finrandig manchester samt en broderad manchester, allt för att få en riktigt härlig "look" på slutresultatet.

Innan jag klippte ut mönsterdelarna insåg jag att jag var tvungen att tvätta tyget då det skulle krympa rätt mycket. Glad i hågen stoppades allt tyg i tvättmaskinen, hängdes på tork och skulle sedan bara strykas till innan jag kunde börja klippa ut mönsterdelar... Bara strykas... *suck*  Sömmen i de broderade ringarna hade krympt mer än vad tyget hade gjort vilket resulterade i överskott på manchestertyg i varje vit cirkel som bara ville bubbla upp och bli rynkor...

Jag kämpade tappert vidare tills jag lyckats stryka ner all manchester till något som i alla fall såg okej ut. Jag började klippa till delar men sen var det stopp. Jag kunde inte motivera mig att fortsätta sy en kjol som jag visste att jag skulle få bråka med varje gång jag tvättat den så hela projektet åkte långt ner i en malpåse...

Tills min kära mamma en dag drygt två år senare påpekade att det var väl ändå bättre att sy ihop det och använda det åtminstone en gång än att låta det ligga i sygarderoben och ta plats (och ge mig surdegs-känslor varje gång jag såg det). Så efter lite pep-talk med mig själv skred jag till verket och resultatet ser ni ovan :o)

(Jag behöver väl inte säga att jag inte ångrat att jag tog tag i det ;o)

Mönster:

Stoff och Stil

Material:

Finrandig gammelrosa manchester (med och utan brodyr),
vit tyll och mässingsknappar från Stoff och Stil

Bäst just nu:

Att man faktiskt inte tvättar kavajer och kjolar överdrivet ofta ;o)

Sämst just nu:

Att den inte är pack-vänlig, så den är svår att få med på jobbresor eftersom manchestern skrynklar sig lätt då den ligger nerpackad.